Nu kan jag med säkerhet säga att mjölk med honung ÄR gott!

Hjälp, jag är så glad över att sommarn är slut. Känns konstigt att säga det.. har aldrig tänkt att jag skulle kunna känna så. Så mycket har blivit omvänt och tvärtom på sista tiden. Jag har nästan börjat hoppas på att slippa alla jobbiga tankar den här hösten. Visst känner jag av dem mär mörkret lägger sig, men inte alls på samma sätt som tidigare. Jag känner inte att sorgen och ensamheten biter tag i mig. Känner inte att jag krymper och slocknar. Känner inte att jag försvinner. Hittar ingen förklaring på varför. Kanske har jag vuxit. Kanske har jag förändrats. Dock är det ju bara augusit än så länge. Har ju hela hösten framför mig. Det kan ju komma när som hellst. Men jag känner inte alls samma fruktan för det. kanske orkar jag inte. kanske har jag tröttnat. Att det bara är att ta sig igenom det. Jag vet inte säkert. Jag får vänta och se. Men det konstigaste är ändå att jag längtar efter 14 grader, jag längtar efter gula och röda löv, jag längtar efter mössa, och längtar efter halsduk. har aldrig gjort det förr. Vad händer? Kanske beror det på att jag har upptäckt allt fint jag har att bära med mig? Allt fint jag har just nu? Allt fint jag kommer få uppleva inom snar framtid, och allt fint jag har att uppleva om flera flera år. Hjälp, jag förstår verkligen ingenting. Nej. Men jag klagar verkligen inte.


Avtryck

Sänd en tanke:

Avsändare:
Jag kommer igen

E-postadress: (publiceras ej)

Virtuell verklighet:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0