Våta kinder, och en nalle i famnen.



Åh, just nu saknar jag stora sätra så galet mycket, möjligtvis mer än någonsin förr. Mitt liv blir så stillastående utan skolan. Skolan för mig har varit så mycket mer än bara ett "lektions-ställe". Det har varit en plats som givit mig trygghet, glädje, lärdom och gemenskap. Tillhörighet. Men som rektorn sa, "nu är i flygfärdiga".
Jag har fått med mig så kloka, och fina ord därfifrån. "Betyg får man inte, dem förtjänar man" "Fina, fina Tova" "Varför är ni så konstiga för?" "Du måste briljera med din kunskaper!" "Jag kommer ju sakna dig, och er, men inte klassen." "Säg inte jag kan inte! Jag får allergiska utslag!" åh, och så mycket mer. Allt detta har lärare sagt till mig.
Jag tror att jag har lärt känna några utav världens finaste människor. För dem har antingen varit elever i (f.d) 9A, eller lärare på skolan. Åh, Katta, Jocke och Tanja, guld värda!
Jag är glad för att jag har fått upptäcka mig själv under tiden på stora sätra, att det har gått som det har gjort, att jag är den jag är- som jag är. Att jag har ansträngt mig, fast jag inte orkat, men för att jag velat. Tack vare lärarna. Önskar jag fick komma tillbaka i höst, men tyvärr. Underbara år, men nu är dem över.


Avtryck

Sänd en tanke:

Avsändare:
Jag kommer igen

E-postadress: (publiceras ej)

Virtuell verklighet:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0