Trots allt.

Vad som än händer innanför mina murar, i min värld, i mitt huvud, i mina tankar och hos mina känslor, så kommer jorden alltid att fortsätta rotera runt sin egen axel.
Eller, inte alltid, men det kommer inte bero på mig. På mina tankar. Jorden kommer inte stanna på grund av mig.
Jorden fortsätter snurra. Men det är inte därför jag blir yr.
Eftersom att jorden fortsätter att snurra, så fortsätter tiden att gå. Den går, och förändras. Tiden förändras, saker förändras, och jag förändras. Du också.
Jag bara svamlar. Medan jorden fortsätter snurra. Men det är sent, och det är okej att svamla ibland. Iallafall sålänge jorden snurrar. Men vi känner det inte. Vi känner inte tiden, vi kan inte riktigt ta på den. Men den finns där. Tiden alltså.
Jorden roterar runt sin egen axel- tiden går. Det är så det fungerar.
Vi hör klockor ticka, är det så tiden låter? Eller tyst som luft. Låter som vinden. Vinden som susar i träden.
Nu borde jag sluta svamla, trots att det är okej ibland.


Avtryck

Sänd en tanke:

Avsändare:
Jag kommer igen

E-postadress: (publiceras ej)

Virtuell verklighet:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0