Närcon
Denna bild är den finaste jag har på min dator just nu tror jag. Det kan ju bara inte bli mer rätt än så där. Och imorgon förjer Sanna med mig och min familj med husbilen till Västerås. Yeeeah.
nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar.
Ett typ av erkännande.
fenomen, scen, ben, ren.
fast nu börjar jag tänka om. Igen. sen faller jag väl lika långt igen. och sen tänker jag om. och så går det runt så. hela tiden. för att jag inte vågar bryta helt.
imorgon åker jag till linköping. ser fram emot att få träffa vissa personer. det blir nog mysigt.
och ja. det var bara en versal i det här inlägget. med förhoppningen i att lägga lite extra tyngd i det ordet. hejdå.
Öh...
Min blogg är döende, ge den vatten.
Hej. Jag har ingenting att säga. Orkar inte ens försöka återuppliva bloggen. Inte nu. Sen kanske.
I helgen var jag i stugan. På torsdag åker jag till Linköping och kommer hem på söndag. Dagen efter det åker jag iväg med husbilen med Sanna (♥!) och mamma och Benny tills onsdag. Sedan lördagen efter det åker jag till Frankrike i tio dagar med kyrkan till Taize.
Ikväll ska jag fika med en vän. Yep, händer rätt mycket ändå. Bye.
(Fast jag åker ju inte bort ifrån det här, bara fram till någonting annat) (Jag sa ju att jag tog åt mig)
(Puss)
-
Här har ni en fin bild från igår iallafall:
Kär i min blåa tröja.
Här är tröjan jag köpte i Dalarna på Lager 157. Är tolatförälskad och helkär. Misstänker att jag kommer bo i den hela hösten när den kommer.
-
Hittad en bild från modevisningen. Lite suddig bara...
Tekopp.
Köpte en gigantisk tekopp. Ohyes. Den fungerar dessutom utmärkt!
Dalarna.
Var där med familjen i morfars stuga. Hann med promenader, spel-spelande (kan man ens säga så?), loppisar, och öh, inte mycket mer än så egentlgen. Men det var mysigt. På vägen hem åkte vi till Lager 157, och där shoppade jag. Kan lägga upp bilder på det senare ett annat inlägg. Köpte även två stora tekoppar på en v loppisarna.
Ge upp bara. Vänt tillbaka bara. Gå en annan väg bara.
Jag ska köra tills jag stupar. Inget mer velande. Kör bara kör.
Går kanske på bio ikväll istället.
Kroppen krampar och jag får ingen luft. Någon annanstans yrar mitt förlorade förnuft.
Bild som Petra tog under tiden vi blev fixade till modevisningen. Får jag tag i några fler lägger jag upp de också.
Det roligaste med allt var att bli stylad. Men dock var ögonlocken väldigt tunga pga lösögonfransarna, haha. Vi hade stora kjolar också, väldigt stora kjolar. Mycket mer spännande än så var det egentligen inte, tycker jag. Kjolarna var svåra att gå i, symasikerna vi skulle bära var tunga och ballongerna som satt i symaskinen åkte hela tiden ivägen för ansiktet. Det var två modevisningar, så andra gången struntade vi ballongerna.
Imorgon åker jag ut till en väns stuga i Åbygeby. Jag gissar på att vi kommer dricka te. Fint ju.
Letar mening bakom nedgången kvällssol. Försöker vinna världskrig med min vattenpistol.
Imorgon ska jag och tre vänner vara med i en modevisning på sommarkväll här hemma. Jag ser faktiskt verkligen inte fram emot det. Ska bära en tung symaskin och mycket mer än så vet jag faktiskt inte. NollKoll.
.
Tröttnar när "Vi vill gärna ha med der på det här" helt plötsligt förvandlats till "Ni har sån tur tjejer, det är många som skulle velat stått i ert ställe". Som att vi bett om det. Som att det nästan blivit en börda. Att det inte var de som frågade efter oss, utan tvärtom. Nej, efter den här gången tvekar jag innan jag ställer upp mer.
Blev rädd inatt. När jag kommit på att jag drog ned persiennerna för att det var för mörkt ute. Insåg efteråt. Ljusa nätter är korta. Nu finns de inte mer. De bara svepte förbi och snart är det höst igen. Vill inte att det tankekaoset ska börja.
Det är mycket tankekaos hela tiden, och inget är det andra likt, men jag kan mer eller mindre stå ut med alla. Men det på hösten, nej, det står jag inte ut med.
Vill så gärna gå ut skolan, skaffa ett jobb, få min egen inkomst och flytta till Uppsala. Vill bort bort bort härifrån. Fixa mig ett eget liv så slipper jag komma emellan. Så kan jag sköta mig själv och det behöver inte bli några problem. Så slipper allt som drabbar andra vara mitt fel.
När jag bor själv kan jag leva som jag vill och på mitt vis utan att någon lägger sig i hela tiden. Då kan jag äntligen se till att få regelbundna vanor. Då kan jag bestämma själv hur det ska vara utan att anpassa mig efter andras behov.
Nej fy. Orkar inte tänka så långt frammåt egentligten. Orkar väl egentligen oftast bara blicka ett halvår frammåt. Försöker leva dag för dag. Vill har fina dagar nu, med mycket sol. Den här sommaren har ju inte ens varit varm. För efter sommaren kommer det bara vara höst höst höst, skola sola skola, och ångest , ångest , ångest .
Videos från PIP.
♥
♥
Det var ju vad vi sa.
Och det är ofta det händer att jag kommer på såna ord, så kan ag inte se dem nu. Blä.
Det jag egentligen skulle skriva var att ni får gärna skicka iväg ett sms mer ert namn för jag har inga nummer längre.
Saker värda att leva för.
Kommit hem från Putte i parken nu. Fint, fantastiskt och underbart skulle kunna vara tre ord som beskriver det hela. Det gör de visserligen också, men alkohol-os, cigarettrök och sopor beskriver det nog till och med ännu bättre. Men det är så det är på festival och då får det väl vara så också.
Folk har ramlat in i vårt tält, det har vari alldeles för varm och det har regnat alldeles för mycket. Trots det har jag haft det väldigt bra. Vet ni vad det bästa var? Lördagkväll/natt.
I sju timmar hade vi hållt platserna längst fram vid scenen. Jag blev nästan av med min. Men vi stod där längst fram. Tio minuter innan spelningen skulle starta började publiken ropa efter honom. Jubla, skrika, klappa händer. Allt var så kärleksfullt. Tillslut sätts en video på på scenen. Musiken börjar höras. Så kommer han in; världens finaste, vackraste människa, och sjunger en av sina nya låtar. Lars Winnerbäck- Jag var och köpte en kostym.
Under femte låten började jag gråta lite smått, efter den åttonde låten kunde jag inte sluta gråta. Allt var så fint, så fint, så fint. Aldrig tdigare har jag gråtit så mycket av lycka. Första gången jag ser honom live och jag får stå längst fram och han bara gör allting sådär fint.
När vi ställde oss vid platsena från början undrade scenkillarna vem vi väntade på att se, det var ju trots allt sju timmar till Winnerbäck. De började skämta om att för en viss summa pengar kunde vi få stå få andra sidan avspärrningen, eller på scenen. De sa att jag kunde få låtlstan med låtar som artisten har framme på scenen så de vet vad de ska spela. Jag sa att jag inte ville veta vilka låtar det skulle vara och de sa de att jag kunde få den efter splingen. Det ville jag.
Och det fick jag, den som satt fast PÅ SCENEN under spelningen.
Festivaldag fyra (?)
JAAAAA!!!!.
Ska även se SMK, Markus Krunegård, Timbuktu, Den svenska Björnstamen och sist men absoluuuuuuut INTE minst ; älskade Lars Winnerbäck.
(om vi hinner med alla)
Festivaldag tre (?)
Började med att se Räfven, sedan Linnea Olsson, sen Melissa Horn, och om en kvart ska vi se Kapten Röd!! Efter det ska vi se kent (trots att jag egentigen inte gillar kent, förlåt alla.)
Festivaldag två (?) Igen.
Festivaldag två (?)
Festivaldag ett (?)
Senare ikväll ska jag se Flogging Molly och Chris Cornell. Fucka yeah!
Och ibland så var du ensam, och då gick vi hem till mig. Två små delar av något stort.
Nu är Petra här, vi äter godis och lyssnar på PiP-spotifylistan.
Har precis prov-satt upp tältet, gick bra. Det är as-stort! Kommer bli nice!
Imorgon åker vi!
Men oroa er inte, jag tänker skriva en massa tidsinställda inlägg ikväll som dyker upp lite då ch då, puss.
lalala.
Om en kvart ska jag åka ned till polisstation med mamma och göra pass. Antar att jag får vänta ett tag men eftet ska jag träffa Sanna på stan. Sedan kommer Petra komma så komme vi åka hem och jag ska packa färdig det sista och bli ännu mer övertaggad den här kvällen.
WOOHOO
Festivalbiljett.
Slut på kreativitet.
Det här är liksom min och min systerdotters pose. Så jädrans hard000re.
Jag har tråkigt.
Idag har jag fixar om ett par shorts. De blev snyggare än innan. Visar någon annan gång.
Japp.
Klev upp åtta för att hinna till tåget halv elva. Åkte till Tierp och drack te och åt rostade mackor. Åkte sedan hem vid ett och på stan hemma stötte jag ihop med en vän som jobbar i ett glass-stånd numera. Jag hade redan missat min buss så jag satte mig med henne tills min nästa buss skulle komma och hon bjöd på glass.
Nu ska jag packa för OM TVÅ DAGAR ÅKER JAG!!
Såhär ser jag ut idag (fast annan färg) :
-
"Så du tycker bara världen är vacker då solen skiner?" sa han och studerade vattnet som rann från mina genomvåta kläder. Ute regnade det, sköljde bort vartenda uns av solsken som sipprat fram de senaste veckorna.
"Du vet..." fortsatte han. "Man kan inte köra i 280 utan att svänga för muren man är på väg in i. Det funkar inte så."
Rätt. Så fruktansvärt rätt. Att han alltid ska ha så fruktansvärt rätt.
”Det är bara sån jag är, förlåt, men jag funkar så”. Efter det förblev jag tyst ett tag. Mina läppar hade sagt sitt.
”Du är en riktig väderstorm du. På alla dina vis, efter alla väder och vid alla vädersträck. Inte en sekund är du still. Du drar över hav och land som ett yrväder, ett åskmoln, regnstorm, snöfall men framförallt ett solljus. Glöm inte det, att du är en ljus- och värmespridande sol också.”
Nu, tänkte jag. Nu är jag tyst. Jag vände blicken nedåt, skrapade med skospetsen mot gruset. Vad jag än gjorde fick jag inte öppna munnen eller släppa fram några tårar. Varför sa han så? Hur kan han veta så exakt vad han ska trycka på för punkter för att jag ska bli berörd?
Han tog min hand. Började gå. Sedan vände han sig mot mig precis när vi kom fram till ytterdörren, släppte min hand som om den förvandlats till en näsduk som flög iväg av vinden och hans hand tog istället fäste kring min midja. För första gången på flera veckor kände jag mig lätt.
Vi fortsatte ut, men istället för hand i hand gick vi nu närmade varandra, jag med hans arm runt mig och han med sin hand i min midja, fortfarande. Jag som svurit på att aldrig låta någon komma nära.
”Jag gillar dig, trots stormiga hamnar.” sa han.
”Jag tycker om dig också.”
”Men du vet, solen kan inte skina hela tiden för då torkar allt ut och dör. Regn är också viktigt. Och du är vacker i dåligt väder också, och världen lika så. Solen behöver inte alltid skina för att världen ska vara vacker.”