materiellating

Med vackra toner blåser jag ned alla soldater.
Stormar mina egna hav med poeters ord.
Skjuter striden åt sidan.
Försöker skingra kriget.
I öronen dånar en lycklig melodi,
Och farliga tankar som röster i huvudet tystnar.

Skriver och skriver, men vet inte om vad. Less på så mycket. Less på människor, trött på samhället. Trött på att inte bli lämnad ifred.  Bara less, less och trött. Så fylld med hat. Därför jag skriver. För att urskilja det fula mot det fina. För det finns fina ord inom mig också. Men dessa måste hållas borta från hatet så de inte smittas av det fula och smutsiga sotet som finns i allas ögon nu förtiden trots att det ljusnar. Ja, trots att det ljusnar är allas ögon fyllda med sot och det är nog därför de hatar. Sotet förblindar och man ser inte ljuset utan man tror att det är mörkt och svårt fortfarande.

Man måste slutat ta allting för givet. För bara några månader sedan var det faktiskt mörkt på riktigt. Hela dagarna, och även de ljusa stunderna var det mörkt. Så därför borde man inte vara hatisk för att det inte är ljust hela natten, utan man borde vara lycklig för att det inte är mörkt hela dagarna, för nu är ljuset där det ska. Det är ljust de ljusa stunderna.  Ljusa nätter är fina, men de finns i framiden. Och det är precis dit vi är på väg i en rasande hastighet som man knappt hänger med i för det går så himmelens fort. Så sluta sukta efter någonting du kommer få alldeles snart, för detta fina kommer trolla bort någonting annat fint du har just nu, och då kommer du sakna det som blev borttrollat medan ljuset kommit som du längtat efter, och då glömmer du bort ljuset eftersom du saknar det du tidigare struntat i. Det jag vill säga är att ta vara på det fina i ditt liv just nu, för sen är det borta men då har du något annat fint att glädjas åt. För det är dumt att längta så mycket efter det man kommer få att man glömmer bort det man har nu. När du sedan fått det du längtade efter så kommer du sakna det du hade innan så mycket att du glömmer bort det du fått.

Längta lagom och sakna lagom. Lagom är svårt. Men ganska bra egentligen trots att alla säger att lagom suger. Jag gillar inte lagom, egentligen.  Fast när jag säger så så ljuger jag. Lev i nuet, men LEV inte lagom. Lev extremt, fast lugnt och försiktigt, men inte mesigt. Var du. Var bäst. Var bättre än den där personen på din skola som du ser upp till. Var bättre än dig själv, men var lagom. Men lev inte lagom. Lev för mycket, men var inte för mycket. Du är ju bara människa, men livet är inte en människa. Livet är inte en människa. Livet är så mycket mer.  Många människor är en grupp, fler människor än så kan vara en befolkning, och ännu fler en hel jord. Men tillsammans med ett fåtal människor man tycker om är man ett universum. Och i det ryms mycket. Både glädje och sorg. Men snälla, tvätta bort sotet därifrån om det smyger sig in något. I ditt lilla universum har du plats för dig själv, men även för de som står dig nära.  Och det är byggt för värdefulla skratt, men skratt har inget värde om inte gråten får finnas. Så ge det både tid och plats i ditt universum, men låt inte sorgen få göra sig bekväm i ditt liv, så den känner sig hemma och du känner dig trygg, för då förlorar allt värde. Ge den plats och tid, men låt den inte göra sig bekväm. Den ska smärta, för då vill den därifrån.

Om ord ljuger, så kan man säga dem högt och klingar de fult så är de inte sanna. Känns det i bröstet att det inte är bra, då är det inte bra. Jag vet inte hur det ser ut i framtiden, jag vet inte om det kommer vara mörkt när det faktiskt är mörkt eller om det kommer vara mörkt då det ska vara ljust, men jag vet att det kommer vara mörkt. Men jag vet också att det kommer vara ljust. Och då får man tvätta bort sotet så man faktiskt ser att det är ljust, och inte längta efter ljuset som redan är här.

Jag har haft en väldans fin kväll ikväll. God godare godast mat, trevligt sällskap, galna idéer, massa skratt, musik, tv, chips och popcorn och klagomål över att gävle-vatten är mindre gott än färila-vatten.
Dessutom lekte jag proffsfotograf med Ellinas kamera. ♥

Godnatt!

Såhär häftig var jag idag.
Johanna var fotograf. www.annahoj.blogg.se



Jag har det skoj hos Jojo, jag har fått massage, och så har vi skrattat en massa, åt konstiga saker och sånt där, som jag brukar göra med Jojo. För hon är så satans bra.
Nu ska vi äta glass och fruktsallad och vara bäst, hejdå!

Jag på bussen: När jag kommer hem ska jag plugga!
Jag när jag kom hem: Åh, kolla ett brev!
Jag nu: Choklad är gott.

Idag fick jag tillbaka omprovet jag gjorde. Fick E på två frågor, C på tre och A på en. Jag kan ju, men jag är bara lat.

Här får ni en fin gif ckså.

Mitt liv går ganska bra nu känns det som, jag är glad iallafall, utan vidare anledning, och det är ju helt okej. Idrotten idag var jobbig, vi skulle simma fyrtio längder, hurraaa, men det spelades Winnerbäck vid bassängen, så det var ganska chill ändå.
Dessutom så hade jag omprov idag, och jag tror det gick bra, för om det inte gick bra så kommer jag gå under av ångest. Men det borde vara chiiiilllllll. 

Jag har inget vettigt att säga, men jag babblar ändå :) Saker och ting börjar likna förut och bli som det ska med andra ord.
De senaste dagarna har jag börjat leva efter hur rubriken till det här inlägget lyder. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag tror att det är bra. Varför ta alltig så seriöst och allvarligt då man bara kan skratta bort en massa jobbig tid. Nu menar jag inte att man inte ska vara ansvarsfull och sånt, för det ska man, men ibland kan man ju släppa loss och inte vara så himlans duktig hela tiden. Hakuna matata liksom.

PEACE!

Mmh~  Har nörjat på en ny novell. Då mår jag bra.

"En vansinnig sensommardans i tidiga september, och jag vet inte om ett euforiskt lyckorus var bra för mitt tillfrisknande just nu. Men vad gjorde det, när jag kände hans fingertopp mot min nästipp och hela världen tippades omkull och togs över av den fläckfria lyckan som började i mina ballerinaskor och fördes ända upp i hårbotten och ut i de nyklippta topparna, ja, vad gjorde ett eventuellt återfall då?
     Just nu var för alltid och galenskapen hade inte ens börjat, och hela livet skulle vi vara en sinnessjuk fantasi. Ett fallande timglas vänt av en enfaldig domare som utlovar sanningsord som glöms bort och försvinner."