Där tystnaden talar i de tätaste skogar och djupaste dalar.
Åh. Jag blir så trött.
Först går det uppåt, uppåt, uppåt, mot oändligheten och vidare, jag är bäst i världen, allt är frid och fröjd, ÅhVadJagÄlskarLivetOchAlltÄrBaraSåBraSåJagVillLevaFörEvigt, nukörvigärnetliksom!
Sen blir det för mycket. Man tappar orken på grund av alla pepp-saker man tagit på sig som man ska göra för just där och då var det kul, sen går det bara nedåt, nedåt, nedåt. Tappar lusten, orken, viljan och allt försvinner. Man gräver ned sig i ångesten och inser inte vad som händer. Förstår ingenting. All lust försvinner. Man förstår inte vad som händer.
Sedan landar man. Och förstår vad det är som händer. Fast man inte orkar ta tag i det.
Åh.
Nu ska jag gå och äta glass.
Jag funderar på att låsa den här bloggen.
Och förra inlägget handlade om att jag träffade en gammal, mycket fin lärare till mig. Fast hon är inte så gammal. Men liksom, som jag inte har nu. Ah, ni fattar.
Först går det uppåt, uppåt, uppåt, mot oändligheten och vidare, jag är bäst i världen, allt är frid och fröjd, ÅhVadJagÄlskarLivetOchAlltÄrBaraSåBraSåJagVillLevaFörEvigt, nukörvigärnetliksom!
Sen blir det för mycket. Man tappar orken på grund av alla pepp-saker man tagit på sig som man ska göra för just där och då var det kul, sen går det bara nedåt, nedåt, nedåt. Tappar lusten, orken, viljan och allt försvinner. Man gräver ned sig i ångesten och inser inte vad som händer. Förstår ingenting. All lust försvinner. Man förstår inte vad som händer.
Sedan landar man. Och förstår vad det är som händer. Fast man inte orkar ta tag i det.
Åh.
Nu ska jag gå och äta glass.
Jag funderar på att låsa den här bloggen.
Och förra inlägget handlade om att jag träffade en gammal, mycket fin lärare till mig. Fast hon är inte så gammal. Men liksom, som jag inte har nu. Ah, ni fattar.
Avtryck
Trackback
