Du vaggar mig i bestämmelsens grav. Vilse på ett stort, men slutet hav.

Idag har jag haft min solhatt på mig hela dagen. Den är hemskt bra, för man slipper möta folks blickar och slipper därför också hälsa på folk man inte vill hälsa på, lärare märker inte om man inte ger dem uppmärksamhet och det är lättare att ignorera omgivningen när man skriver prov. Dessutom känner man sig lite mystisk när man sitter på bussen och kollar ut genom fönstret och ingen som kliver på kan se ens ansikte.

Just nu chillar jag med sötis Sanna, vi hr luggat, och nu vet vi inte vad vi gör.

Det ser ut som att jag slår Sanna, men det gör jag inte. Punkt.


Avtryck

Sänd en tanke:

Avsändare:
Jag kommer igen

E-postadress: (publiceras ej)

Virtuell verklighet:

Tanke:

Trackback
RSS 2.0