Saker värda att leva för.
"Ska jag dö ska jag ha levt, och inte bara hukat mig för världen"
Kommit hem från Putte i parken nu. Fint, fantastiskt och underbart skulle kunna vara tre ord som beskriver det hela. Det gör de visserligen också, men alkohol-os, cigarettrök och sopor beskriver det nog till och med ännu bättre. Men det är så det är på festival och då får det väl vara så också.
Folk har ramlat in i vårt tält, det har vari alldeles för varm och det har regnat alldeles för mycket. Trots det har jag haft det väldigt bra. Vet ni vad det bästa var? Lördagkväll/natt.
I sju timmar hade vi hållt platserna längst fram vid scenen. Jag blev nästan av med min. Men vi stod där längst fram. Tio minuter innan spelningen skulle starta började publiken ropa efter honom. Jubla, skrika, klappa händer. Allt var så kärleksfullt. Tillslut sätts en video på på scenen. Musiken börjar höras. Så kommer han in; världens finaste, vackraste människa, och sjunger en av sina nya låtar. Lars Winnerbäck- Jag var och köpte en kostym.
Under femte låten började jag gråta lite smått, efter den åttonde låten kunde jag inte sluta gråta. Allt var så fint, så fint, så fint. Aldrig tdigare har jag gråtit så mycket av lycka. Första gången jag ser honom live och jag får stå längst fram och han bara gör allting sådär fint.
När vi ställde oss vid platsena från början undrade scenkillarna vem vi väntade på att se, det var ju trots allt sju timmar till Winnerbäck. De började skämta om att för en viss summa pengar kunde vi få stå få andra sidan avspärrningen, eller på scenen. De sa att jag kunde få låtlstan med låtar som artisten har framme på scenen så de vet vad de ska spela. Jag sa att jag inte ville veta vilka låtar det skulle vara och de sa de att jag kunde få den efter splingen. Det ville jag.
Och det fick jag, den som satt fast PÅ SCENEN under spelningen.
Kommit hem från Putte i parken nu. Fint, fantastiskt och underbart skulle kunna vara tre ord som beskriver det hela. Det gör de visserligen också, men alkohol-os, cigarettrök och sopor beskriver det nog till och med ännu bättre. Men det är så det är på festival och då får det väl vara så också.
Folk har ramlat in i vårt tält, det har vari alldeles för varm och det har regnat alldeles för mycket. Trots det har jag haft det väldigt bra. Vet ni vad det bästa var? Lördagkväll/natt.
I sju timmar hade vi hållt platserna längst fram vid scenen. Jag blev nästan av med min. Men vi stod där längst fram. Tio minuter innan spelningen skulle starta började publiken ropa efter honom. Jubla, skrika, klappa händer. Allt var så kärleksfullt. Tillslut sätts en video på på scenen. Musiken börjar höras. Så kommer han in; världens finaste, vackraste människa, och sjunger en av sina nya låtar. Lars Winnerbäck- Jag var och köpte en kostym.
Under femte låten började jag gråta lite smått, efter den åttonde låten kunde jag inte sluta gråta. Allt var så fint, så fint, så fint. Aldrig tdigare har jag gråtit så mycket av lycka. Första gången jag ser honom live och jag får stå längst fram och han bara gör allting sådär fint.
När vi ställde oss vid platsena från början undrade scenkillarna vem vi väntade på att se, det var ju trots allt sju timmar till Winnerbäck. De började skämta om att för en viss summa pengar kunde vi få stå få andra sidan avspärrningen, eller på scenen. De sa att jag kunde få låtlstan med låtar som artisten har framme på scenen så de vet vad de ska spela. Jag sa att jag inte ville veta vilka låtar det skulle vara och de sa de att jag kunde få den efter splingen. Det ville jag.
Och det fick jag, den som satt fast PÅ SCENEN under spelningen.
Avtryck
Trackback
