Skrivet 17 Maj.
Jag har handskats med djävulen. En sparv i en fjäderhatt.
Bär på ett armbandsur. En förälskelse av den svartaste natt.
Stjärnhimlen visar konturerna av en tistel,
En vindpust för med sig en doft av en vintertidsmistel.
Snurrar min karusell runt en trädkrona,
Ber dig att mitt liv skona.
Med saltsmak på läpparna,
Vandrar jag gärna vid skogsbrynet med käpparna.
Blicka mot kvällssolen som går ned för din vilja,
Inte ens ladusvalorna kan oss skilja.
Himlavalvet färgas efter din färg,
Rött som tränger sin väg ned i min ryggmärg.
En skuggteater med skiftande skepnad följer mitt sinne,
Betraktar en tindrande virvel av nakenhet där inne.
Kvällsdoft av en gammal förfallen urskog,
Gatan av tröst du mig ifråntog.
En haltande nykysst galenskap,
Gjort på trasor och sinnessjuk vänskap.
Du stegvis stärker formeln för kindben,
I ögonvrån en vanskapt siluett i ett mörkerbelagt sken.
Startskottet för ett totalt, otvivelaktigt sönderfall,
Ser dimmigt invirad i tjocka filtar men fortfarande kall.
Du är min uppgivna tillflykt som gör mig svag,
Trots det är du mitt oroslugn genom varje andetag.
Bär på ett armbandsur. En förälskelse av den svartaste natt.
Stjärnhimlen visar konturerna av en tistel,
En vindpust för med sig en doft av en vintertidsmistel.
Snurrar min karusell runt en trädkrona,
Ber dig att mitt liv skona.
Med saltsmak på läpparna,
Vandrar jag gärna vid skogsbrynet med käpparna.
Blicka mot kvällssolen som går ned för din vilja,
Inte ens ladusvalorna kan oss skilja.
Himlavalvet färgas efter din färg,
Rött som tränger sin väg ned i min ryggmärg.
En skuggteater med skiftande skepnad följer mitt sinne,
Betraktar en tindrande virvel av nakenhet där inne.
Kvällsdoft av en gammal förfallen urskog,
Gatan av tröst du mig ifråntog.
En haltande nykysst galenskap,
Gjort på trasor och sinnessjuk vänskap.
Du stegvis stärker formeln för kindben,
I ögonvrån en vanskapt siluett i ett mörkerbelagt sken.
Startskottet för ett totalt, otvivelaktigt sönderfall,
Ser dimmigt invirad i tjocka filtar men fortfarande kall.
Du är min uppgivna tillflykt som gör mig svag,
Trots det är du mitt oroslugn genom varje andetag.
Avtryck
Trackback
